Jag kan inte riktigt förstå än att du verkligen är borta. Varje gång jag åker hem till byn och sitter hemma hos mamma är jag lika nära att säga att jag ska gå och titta vad du gör, tills de slår mig, du är ju inte där. Och det gör lika ont varje gång. Önskar så att du fortfarande var vid liv, ingenting kommer att bli detsamma som förut.
Hoppas att du har de bra där du är nu, fast jag är ganska säker på att du har det bra. Längtar tills vi ses igen!

Vila I Frid, älskade älskade Moffa! <3

Postad i Allmänt